Tack för brefet, som jag erhöll några veckor efter ankomsten här. Det var roligt att höra att ni alla befinner eder väl och att din hustru lyckligen framkommit med en tillökning af familjen på den manliga sidan. Jag hällre skulle hört på den kvinnliga men detta kan nu inte hjälpas kanske bättre lycka nästa gång. Som ni vill att jag skall skriva omständigt hur resan gått m.m så skall jag också göra det, fast jag desunder kanhända många gånger kommer att göra mig löjlig, eller kanske ni tager mig för hvad värre är "vriden", ty hela följande berättelse nedskriver jag från min dagbok från skeppet och detta antecknades vanligtvis vid godt lynne och förresten har jag nu försökt så mycket af hvad olycka och motgång heta i synnerhet under resan, att jag skrattar åt allt det värsta.

Som ni vet lämnade jag hemmet den 16 sept. -72. Och när kommen ombord på ångaren Mora hade min kamrat arangerat att frukosten väntade på oss, jag var äfven hungrig ty jag hade ej någon "aptit"  förut på morgonen och för att ej nu förlora dig och din båt ur sigte togo vi våra tallrikar på däcket (brännvinskaraffinen ej förglömdes) hvarur vi togo 1 dermed höjande glasena och första skålen för dig och eder lyckliga hemfärd, vi sutto nu vid våra platser tills vår väg kröktes och vi kunde se den sista skymten af eder titta upp ur vågorna då jag tog af hatten och svängde i luften, detta den sista afskedshälsningen. Vi kallade nu fram en ½ punsch varaf vi tömde innehållet före ankomsten till Leksands brygga. Jag skulle under vanliga omständigheter snart blifvit "kappten" af det myckna förtärandet spritvara, men denna dagen kände jag intet.

Vi anlände snart till Brednäs der vi genast träffade bönder med lägenhet att medfölja till Falun och resan anträddes genast, men det ruskiga väglaget gjorde ej något angenämt intryck på våra eljest nedstämda sinnen. Vi anlände till Smedsbo kl. 5 em. mycket skakade och frysna ty vi hade olyckligsvis ej medtagit några förfriskningar men till en lycka träffade der en bekant, hvars Cognacsflaska och varmt kaffe kom vel till pass och försätter oss åter i en muntrare sinnesstämmning hvarpå vi fortsatte resan. Återkomna ett stycke på vägen, öppnades "himmelens skyar" och vi måste i hällregnet och mörkret tillryggalägga vägen till stan då vi alldeles som "sorkar" intogo på Falu Hotel der en varm säng stod och väntade på oss efter att förut på stadskällaren hafva tagit ett par glas "varm punsch" afdrogo trasorna och kröpo (jag menar gingo, vi voro alltid på säkra ben) till kojs och snart förgätande dagens vedermödor slumrade snart i Orfeis armar.

Om morgonen kl.5 väckte uppasserskan oss med kaffe min kamrat gick då upp men jag gaf mig hin på, om han ej skaffade mig en bäsk eller också skickade efter en docktor, jag ej lämnade sängen, som han heldre gjorde det förstnämda, måste jag ändtligen lämna mitt hviloläger fast jag ger mig tusan på, att alla stadens kopparslagare hamrade i mitt hufvud och i magen sen, der följde det ena thorndånet efter det andra, allt detta till följe af gårdagens fugtighet både (utan och inom).

Vi gingo nu ut i stan och vid en andra bäsk blev jag fullkomligt återställd, så att jag kunde göra mina korta afskedsvisiter hos mina få bekanta, ty kl.4 måste vi vara färdiga att afgå, och ankomma just i grevens tid till stationen. Vi hade fått så trefliga resenärer, i synnerhet yngre bröder till Oscar Lagervall som hade varit hem till Falun på några dagar de togo esomoftast sina cognacsflaskor ur fickorna hvarmed de voro försedda, och dessa läto de gå hela laget rundt. På detta vis kommo vi snart till Gefle der vi för vår obekantskaps skull och för att vara nära till hamnen togo vi in på hotell Fenix nära station vi stannade der andra dagen för att träffa en syster till min kamrats "Onkel" i Australien. Andra dagen skulle Humboldt afgå till Stockholm och för att ej bli försenad gingo vi ombord på kvällen ty H.M skulle afgå kl.4 hvarför vi måste ta salongsplats, vi kunde ej ligga på däcket i kylan och regnet. Vår hytt blev således anvisad och vi gingo till kojs.

Följande morgon vaknade min kamrat först af någonting ovanligt ty kände sig liksom sväfva i luften och skulle icke ha behöft gjort sig stort besvär med att ta in kräkpulver eller något dyligt om han ej inom kort gått upp på däcket ty då försvann det onda af sig sjelft saken var den att vi voro ett godt stycke ute i Gefle bugten och det gick något högsjö, annars hade vi fint väder hela dagen. Innemot Furun mötte vi ångaren Wester Norrland och vår kapten blef mycket förvånad när de hissade sin flagga på half stång, men fingo snart veta orsaken, ty denna båt hade just lämnat Stockholm, då samma dag telegram anländt frå Malmö om Kungens död.

Vi lade till vid skeppsbron, och blevo snart omringade af en mängd med "stadsbud" hvilka alla ville ha hyresgäster och hvar och en påstående sig hafva både den närmaste och bästa platsen, vi blefvo altså ansatta af en som tycktes djärfvare än de andra hvarpå han "slängde" våra koffertar på en kärra och iväg det bar till Österlånggatan och Hotel Norlandt. Under vårt trenne dagars vistande här, föreföll just ej någonting anmärkningsvärdt, än att vi träffade åtskilliga bekanta om icke det att vi åskådade en del af trupperna svärja den nya Kungens trohetsord från ett stadens fönster. Sista aftonen vi voro här råkade vi att träffa " RiksdagsAnders" son till Liss Lars Olsson i sällskap med några bekanta Morapojkar hvaraf de bar till Strömparterren der det började med punsch men slutade med Champagne, RiksdagsAnders var fan så liberal, både med tungan och plånboken.

Morgonen därpå kl.8 voro vi vid stationen för afgång till G.borg. Tåget sattes i rörelse och resan fortsattes utan någon annan tilldragelse än som vanligt när man reser med järnväg tills vi kunno till Catrineholms järnvägsstation i närheten af Södertälje där vi mötte den aflidne Kungens likvagn, hvilket var vackert att se vagn och kista klädda i guld och silfver med alla möjliga slags blommor, förutom en mängd officerare i sina " granna" uniformer.

På kvällen i skumrasket, anlände vi till Falköping der vi stannade öfver natten, på ett i närheten af stationen beläget hotel, men fortsatte åter resan nästa morgon kl.8 denna dag passerade vi Skaraborgs läns ödetrakter der vi på flera mils afstånd, ej sågo annat än ljunghedar och stenbackar, och någon gång fast högst sällan ett skjul mera liknande ett björnide än en människoboning, fast vi kunde af röken som uppgick ur torftaket, sluta att det var ett hemvist för det senare.

Senare på eftermiddagen , vi började närma oss G.borg visade snart sig ett annat vägstation för våra ögon där mötte oss lika omätliga odlade fält som sk.borgsläns ljunghedar ( och präktiga gårdar) en stor kontrast till de ofvannämda jordkulorna. Under vägen hade vi kommit i sällskap med en hop för Amerika, unga och gamla af båda könen. Kl . 5 andra dagen efter lämnat St.holm anlände till G.borgs station der vi skildes vid våra " Amerika farare" och skaffa sig rum och sakerna från stationen, detta alt medtog den dagen.

Andra dagen hade vi att söka upp grosshandlar Rickter, han gaf oss alla de upplysningar han kunde, hurru vi borde förhålla oss vid framkomsten till London o.s.v. jämte ett bref till en af sina bekanta med uppmaning att hjelpa oss med att få något skepp och köpa biljetter m.m. Därnäst hade vi att ta reda på när någon båt givk för London och det afgick nästan dagligen men ej med svensk besättning hvarför vi hade att vänta 7 dagar ty vi ville fara med någon svensk för att af kapten eller någon annan kunna få några underrättelser vid vår första ankomst der.

Under dessa dagars väntan hade vi god tid med att bese det vackra G.borg och hade G.borgsborna med vår närvaro på deras lika vackra teater der det för tillfället var Zetterholms sällskap från St.södra teater och spelade bland annat de aldrig förgätliga Andersson Petterson Lundström. Just ej något annat minne från G.B än att vi voro ombord på ett der liggande Preustisk skepp som lastade träd för Australia men e kunde ej medtaga några pasagerare.

Efter dess 7 dagar stego vi altså ombord på ångaren Wiktoria för afgång till London och komma ett stycke ut i Nordsjön kände jag både första och sista snärten af " sjösjukan". Efter 3½ dagars resa gingo vi in i Docka i London. Vi stannade ombord på ångaren första natten, morgonen derpå hade vi en af  maskinisterna att följa oss upp i staden och få rätt på ägaren till brefvet från Grosshandl. Rickter Vi fingo då veta att ett skepp skulle afgå om 3 a 4 dagar, hvarpå vi genast gjorde oss underrättade om, men till vår ledsnad voro alla platserna redan upptagna. Detta var den 5:te Oktober så vi hade att invänta det nästgående, hvilket var annonseradt att afgå emellan 15 o 20:de. Vi köpte derpå våra biljetter hvilka vi betalte med 15 pund sterling eller 270 riksdaler. man efter detta hade vi att skaffa logis vi lätt fingo men hade att betala 22 riksd. i veckan pr.man, vi kunde väl ha fått för något billigare men på sådana ställen vet men ej om man får ha sina tillhörigheter i fred. Vårt logis var ett Tyskt hotel der det talades bara Tyska, och tack vare min gamla skoltid och de tyska ord som ännu kvarsutto i minnet, hvarför vi kunde reda oss någorlunda ty vi kunde ännu ej ett ord Engelska.

Under våra första dagars vistande här, hade vi naturligtvis ej annat än att bese staden, men vi träffade snart några svenskar hvilka underrättade oss att här fanns ett Svenskt bibliotek, sedan vi en gång fått rätt på detta hade vi fullt upp att göra utan att " danka" kring gatorna hvarför tiden snart förgick, ty här fanns böcker att läsa i åratal, af alla Svenska författare, Dessa dagar gingo snart och vi hunno till den 20:de hvilken var bestämd till afgång, men fingo bref från kontoret att ej komma ombord förän den 25:te. Således denna dag kl.8 på morgonen hade vi våra saker inpackade, tillika med oss sjelfa i vagnen och lämna vårt logis för att färdas ned till skepet men det voro ännu ej färiga med lastningen, så det bef ej någon afsegling förän den 29:de fast naturligtvis vi hade våran föda ombord.

Under dessa 5 dagar vi lågo i dockan hade vi således tid att bese skeppet. Skeppet Calcutta är ett af de största segelskepp som plöjer oceanens vågor, har före detta äfven haft ångmaskin men har blifvit uttagen för 3 a 4 år sedan, har hört till 1:sta rangens skepp, men har blifvit degraderat, ty det är ej mindre än 23 år gammalt, byggt af jern men masten af träd, (de flästa afnutidens skepp äro äfven master och rår af järn) öfver 200 fot långt, med 1 3/4 aln diameter tjocka master, de nedersta rårna på de 2:ne största masterna 92 fot långa men 1 aln diameter. Skeppets dräktighet, 2080 tons register och 28 mans besättning förutom officerare.

Under dessa dagar hade vi äfven tid med att arangera och göra oss "hemmastadda" och utvälja oss de sängplatser vi önskade, ty hvarje hytt var inredd för 4 personer (undantag andesgifta) med säng öfver den andra. Vi 3:die klass passagerare hade att hålla oss sängkläder sjelva hvilka vi skaffade oss här i London bestående af madrass täcke och kudde äfven som några kokkärl af bläck äfven som kopp att drickathe ur tallrik knif gaffel och sked allt af bläck. Ty porslin skulle snart ha blifvit i tusen bitar, när skeppet började rulla. Nu äntligen efter dessa 5 dagars förlopp kommo 2:ne boxerbåtar och hakade sig fast en på hvar sida och vi skredo utur dockan, (detta var den 29:e oktober)

De 2:ne första dagarna följde dessa ångare oss ty vi hade motvind men på tredje dagentilltog vinden starkare så de hade ej någon makt med oss det gick mera bakåt än framåthvarför de måste lämna ossoch vi satte till segels för att begynna kryssa, men det gick ej fort ty det blåste för hårdt och skeppet allför stort att manöfrera i detta smala vatten hunno kapt få seglen i ordning från den ena vändningen förrän vi voro vid Franska kusten och färdiga till vändning ijen, därför kastade vi snart ankar men voro nära att drifva i land, ty ankarkettingen brast, ty det blåste hårdt och innan vi hunno få dit andra ankaret ut voro vi blott några famn från land, Vi lågo här 7 a 8 dagar då vinden likt ändrade sig till vår fördel (men ännu mycket mot) vi hissadesegel ijen, på 5:te dagen märkte de att skeppet var läck i fören, och lycka att vi ej hunnit ty det tog oss endast några timmar, att gå in till Plymouth, der vi gingo i torrdocka och fingo en plåt påsatt i botten.

Efter endast 4 dagars dröjsmål gingo vi ut igen och seglade under oupphörligt regn, storm och motvind och kryssade oss ett stycke ur kanalen ner i Biskayaviken tills om natten den 22 nov då vinden tilltog till den starkaste storm, denna minnesvärda natt, tror jag ingen ombord, var mycket besvärad af sömnsjukan, ty allt var "huller om buller" och allting lemmnade sina bestämda platser, och nära nog många gånger vi kunde hålla från att rulla ur sängen. Så snart det dagades, och man kunde se hur det förhöll sig, kunde jag ej, afhålla mig från skratt, och jag skrattar ännu när jag tänker därpå, att se potatissäckar, rofvor, morötter och palsternackor, koffertar och krossade tallrikar, och allt möjligt tänkbart tillika med, sjösjuka och gråtande käringar alltsammans i en enda klunga rulla från den ena sidan af skeppet till den andra alt efter dess krängningar, denna morgon var ej tänka på någon frukost, ty man kunde knapt hålla sig på benen för att påtaga mina kläder, ty rätt som det var gjorde man en kullerbytta och detta var ej det behagligaste, ty vi hade fått vatten öfver ner i våra rum så det nära nog gick öfver skon.

Omkring kl,9 märktes att förmasten lossnat från sitt fäste i bottnen, och inom kort var den så lös att den ej mera kunde stå sedan alla stegar och tåg som hålla den fast blifvit bräkta, i sanningen en vacker syn med 2:ne master nämligen stor och aktermasten med trasiga segel slinga hit och dit för vinden, ty de kunde ej få manskapet att göra dom fast det enda var att så fort som möjligt vända skutan efter vinden, och söka närmaste hamn, det gick ock också fort, ty vi riktigt flögo öfver vågorna utan några segel tillsatta. Jag säger vågorna föreställen ej eder Siljans vågor, utan jämför dessa med storbergets, och för hvarje gång på toppen af dem var det lika som att se ner i Långröd ifrån förut nämda berg och hvarje gång emellan vågorna, sågo vi ej annat änatt de skulle sluka oss helt och hållet, på detta sätt kommo vi till Plymouth kl.12 följande dagen den 23 Nov. och för att reparera skadan måste vi ligga der till den 19 Decem. då vi för andra gången lemnade Plymouth äfven nu hade vi storm och motvind en lång tid,  och kryssade emellan Amerika och Europa många gånger närmare det först nämda tills vi började närma oss Madeira (en ö utanför Afrikas kust) då vi fingo vackert väder och något bättre vind, och vi snart hunno innom vändkretsen och fingo den vanliga pasadvinden.

Nu först kunde man ha lite nöje! och det tog ej mycket besvär att klä sig, ty när man hade påtagit sina (pantalonger) var allt som behöftes ty vi spatserade på däck barfota, så vida det ej var för hett, så vi måste påtaga skor för hettans skull. Under denna tid hade vi ganska roligt och uppfunno alla möjliga tänkbara lekar att fördrifva tiden med och alltid någon bland oss (emellan 50 o 60 passagerare äfven 1:sta o 2 klass inberäknade) uppfunno någonting nytt.

Nu hade vi snart att förvänta passerandet av Eqvatorn, och som vanligt göra förberedelser därför, ty det firas alltid med hvad de kalla rakning af alla dem som ej har passerat den förr och detta går till på följande sätt. Man spänner ut ett segel på däcket med så mycket upphöjda kanter, att det kan hålla tillräckligt med vatten för att kunna badas deri, just på timmen när man korsar linien kommer Neptun sjelf med sitt gråa långa skägg och sin stora mantel, med spiran ihand och drypande af vatten ty det föreställer naturligtvis att han kommer ur hafvet, han står i fören och ropar till Kaptenen o frågar skeppets namn, hvarifrån det kommer o hvart det skall gå, samt huru många det är ombord som ej passerat linien.

Därpå börjar rakningen och det är ej värdt, att hålla sig undan, ty Neptun har sina poliser, som taga rätt på alla som måste undergå straffet. Neptun upptaga nu sin upphöjda plats, med sin svit, barberare och Doctor, hvarpå förste man ledes fram med förbundna ögon, och plaseras på den upphöjda kanten af det utspända seglet, nu kommer Docktorn och frågar om han är sjuk med mera och behöfver medesin endast för att narra den med förbundna ögon att öppna munnen då barberaren genast är färdig med sin stora borste öfversudda ansigtet med en för tillfället gjord smörja efter detta tar han sin stora rakknif o börjar skrapa hela ansigtet, sedan tages handuken af ögonen och så snart som man öppnar dem, står en och blåser aska eller mjöl så man ej kan se, hvarpå man ögonblickligen nedtryckes i det utspända seglet med vattnet, der 4 svarta negrer försöka att så länge som möjligt hålla honom under vattnet hvarpå ett dj.l brottande uppstår.

Alla sjömännen äro naturligtvis tvungna att genomgå detta straff, men detta kan ej tillämpas på passagerarna, Vi voro 3 pasagerare som låto saka oss 2 Engelska pojkar (bröder) o jag till stor munterhet för de andra och sedan bjöd kaptenen oss 3 ned i salongen på ett glas Cognac för (hedern vi gjorde dem) att ej glömma att vi passerat linien på äkta sjömansmaner. På qvällen togo vi afsked af Neptun då vi hissade en påtänd tjärtunna på ändan af nedersta råret när den riktigt började brinna sänktes ner, stående på vattnet, under afsjungande af sånger o hurrarop för Neptuns afresa. Efter detta är just ingenting att anmärka annat än omskiftande väder o o.sv tills vi hunno utanför Caps godahopps då vi om morgonen den 29 Febr. hade storm o manskapet kommenderades att rifva seglen, under detta arbete som di försiggick på förmasten, föll en af (svensk fr. Göteborg) ned på däcket hvarpå en ögonblicklig död följde. På eftermiddagen skedde den vanliga begrafningsakten då alla skeppets innevånare samlades på akterdäcket och Kaptenen sjelf agerar som prest, detta var den andra begrafningscermonin ty under tiden vid linien dog en salongspasagerare hvilken fick samma våta graf.

Den första skymten af detta "förlovade land" sågo vi först annandag påsk den 19 april och satte åter foten på fast grund den 21 efter att hafva varit ombord i 6 månader. Den vanliga tiden för segelskepp i vanligt väder är endast 2½ a 3 månader och för ånga tillika med segel t.ex de sist ankomna från London endast 51 dagar men det måste vara i fint väder, ty det var en ångare just ute samma tid som vi och han hade till och med längre resa än vi hade, ty det beror naturligtvis så mycket på väder och vind. Vi äro derför ej sorgsna öfver vår långa tid på sjön pikte opp en hop Engelska, och fingo åtminstone veta hvad en sjöresa vill säga, ty vi fingo erfara alla möjliga väder hvad en sådan resa har att erbjuda.

Min kamrat gick med sin Onkel upp i landet, ty han är ej bosatt i Melbourne, och jag fick en plats på en målarverkstad, hvarest jag stannade hela vintern oaktadt jag hade låg betalning, ty det är ej mycket att göra för målare ej heller här under denna tid på året när våren lämnade jag denna plats och var en tid os en Fotograf, men lämnade äfven denna sedan jag fick erfara att Fotografi här är mycket sämre än Måleri sedan dess har jag hela tiden arbetat hos målare (Dansk till börden)

Här har jag mycket frihet i det jag kan göra i allt efter min egen vilja, ty jag arbetar för det mesta ensam men arbetar hårdare än hemma, ty jag gör säkert lika mycket på en dag med 8 timmars arbete som man gör hemma på 2 dagar med 14 tim.pr.dag. Orsaken är väl till stor del den, att här veta de ej af någon spackling eller slipning utan de största hålen stoppas med kitt och sedan suddas öfver i hastverk. Jag r betald med 8 engelska skilling pr.dag d.v.s 1 skilling i timmen (en skilling är cirka lika med 96 öre svenskt)

Jag slutar nu dessa skildringar angående resan m.m. ty jag tänker ungefär samma tankar som ni hade, vi föreställde oss det, som ett vildt och till större delen olikt andra land, enligt de få beskrifningar vi ha sett öfver det innan vi lemnade hemmet men deri gjorde vi ett stort misstag ty här finns Musier, Biblioteker, Zoologiska parker och trädgårdar, som kunna hemföras med alla Europeiska i synnerhet må jag nämna Biblioteket innehållande tusentals (om icke Millioner) band, på alla möjliga verldens språk, jag har här läst alla Blanches larkin Brauns Tegners Geiers Runebergs och Bellmans skrifter med flera andra hvilka jag aldrig sett hemma i Sverige, och detta är alltid öppet för allmänheten jag känner en svensk här fr. St.hl han har varit här i 11 år och har ej gjort ett streck annat än setat här i biblioteket från morgon till kväll och studerat.

Stadens utseende för öfrigt, föredrager jag framför Stockholms, ty byggnadssättet är här mycket lättare än hemma, ty naturligtvis de behöfva ej bygga för köldens utestängande, här med breda luftiga gator, med breda trottoarer för fotgängare af finhuggen sandsten merändels med tak öfver, dels för solen och dels för regnetför att skydda oss från båda delarna. Hvad folkmängden här i Melbourne beträffar är jag säker det mycket uppväger Stockholm, och är säker att om 20 år det vill bli ett annat Newyork ty för 20 år tillbaka det fans här knapt annat än tält, för här lika som i Amerika går allting framåt med stormsteg, och detta landet har så goda utsigter, som trots något annat i verlden, föröfrigt är här mycket liberala lagar o seder, inga skatter för sin egen person, ingen rangskilnad, ty dagakarlen tillika med millionären kunna sitta vid ett och samma bord, men det ger ej någon akt på, endast var och en betalar hvad han förtär.

Jag får nu sluta med detta för att ej sätta edert tålamod på allt för hårdt prof, jag vill skrifva mer omständigt om saker o förhållanden nästa bref och jag hoppas ni ej skola behöfva vänta så länge som på detta, jag vill även framdeles skicka eder några vyer af Melbourne för att göra eder en liten föreställning om denna platsen. Det är nu vinter här, och derför ej mycket att göra, vintern är här lika med september månad hemma, sommaren är ej så tryckande het helle, undantagandes när det blåser "hetvind" d.v.s nordlig, från det inre af landet men detta varar merändels ej länge annars har man det bästa klimatet på jorden.

Hvad mig sjelf beträffar så mår jag som en prins i propotion till hvad de fattiga folken göra hemma, men många gånger beklagar dem huru de der ströfa snart sagt natt o dag för den usla föda detta naturhårda land ger dem. När du nu skrifver mig ett svar på detta hvilket jag hoppas om 5 a 6 månader härefter, lägg bort alla regler och fraser, för att göra det så innehållsrikt som möjligt, och skrif om allt möjligt, så långt du kan, angående slägt och vänner om någon af bekanta "gifta" sig o.s.v. undantagande några "onödiga" ledsamheter. Önsligt om jag kunde få några porträtter, men ej skjuta upp med svaret för det om ni ej har några för tillfället.

Helsa alla "menniskor" och bekanta, som vilja hafva några helsningar att jag lefver och är glad o mår bra som ofvan sagt är, ej förglömmandes de "små" äfven systrar B o A deras "afkommor"! och för tusan hakar glöm ej ( Jax Erik Nilses A.L.S och Bältnispojkarna) m.fl. m.fl. Jag hoppas mor är frisk och kry som vanligt? Adr. Mr A.E Björk Melbourne, (Viktoria Australia) Ursäkta smörjfläckarna på första sidorna, ty jag har nu varit under arbete med detta i 3 månader o om jag skulle skrifva om det igen kanhända tog mig 3 mera ijen.