Jag har pluggat i några år, först fick jag lov att läsa in hela gymnasiet och sedan gick jag på Samhällsvetarprogramet på högskolan Dalarna. Samtidigt så arbeta jag varannan helg på jobbet som kassörska. Jag blev ganska trött och sliten så jag hoppade av allt. Jag kände att jag var nära att gå in i väggen och då fanns det ingen mening med att fortsätta. Man måste ju må bra också!!. Jag kände att jag måste få vara "ledig" en stund.

Skolarbetet låg som ett dåligt samvete över en hela tiden. Man gjorde så gott man kunde men kanske skulle man kunna göra ännu bättre. Det var det här trycket jag inte orkade längre så därför gick jag tillbaka till mitt kassajobb med hopp om att hitta motivationen att slutföra mina studier.

Antagligen kommer jag inte att plugga vidare men jag har iaf mitt jobb. Jag pluggade i många år för att slutligen hamna på ruta ett igen men med otroligt mycket bra i bagaget!!

Om ni vill följa mina händelser, tankar och gärningar så besök gärna min blogg! Den är alldeles färsk så det finns inte särskilt mycket där just nu men det kommer undan för undan :)

Det här mottot försöker jag lära mig att leva efter: 

Sluta oroa dig för åderbråck, rynkor och andra djävligheter!!! Låt oss leva efter följande motto: Livet ska INTE vara en resa mot graven med målsättning att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp utan snarare en sladdning in från sidan, med chokladkakan i ena handen och vinet i den andra, med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten - samtidigt som man skriker: "WOO HOOO vilken djäkla åktur"!!!